Normaliseringsprocessen

Att utsättas för våld orsakar stora skador på en människa, oavsett om det utförs med ord och
beteenden, eller med knytnävar. När ordet våld används i den här texten syftar det till alla former av
våld: fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt.

Det är den så kallade normaliseringsprocessen som gör att våldet kan fortgå i förhållandet. I ett
kärleksförhållande som är fritt från våld ses det som normalt att det inte förekommer våld. I ett
våldsamt förhållande blir våldet ett normalt inslag i förhållandet och en del av vardagen. I ett
förhållande som är fritt från våld grälar man kanske om sådant som vart man ska åka på semester eller
vem som ska gå ut med soporna. Då är själva sakfrågorna problemet. Men i en relation som präglas av
verbal misshandel är det själva misshandeln som är problemet. Kvinnan kommer dock att uppleva det
som om det är sakfrågan som är problemet och kommer därför att bete sig i enlighet med det. Hon
kommer att anstränga sig för att få förövaren att förstå hennes perspektiv. Det kommer dock aldrig att
ske, då förövaren drivs av ett behov av att kontrollera henne och ha makt över henne.
Normaliseringen av våldet sker ofta långsamt och i början även subtilt. Men med tiden blir det
onormala normalt och därför stannar kvinnan kvar. Det som för en annan, utomstående, skulle
upplevas chockerande, märkligt eller oacceptabelt, har för den utsatta kvinnan kommit att bli alldeles
normalt.
Normaliseringsprocessen kan delas in i tre faser, viktigt här är att komma ihåg att en kvinna som utsatts för våld i en tidigare relation kan normaliseras snabbare än någon som aldrig varit med om det tidigare. När förövaren märker att kvinnan redan är
anpassad till kontroll, kan våldet vara mer brutalt redan tidigt i relationen.

Fas 1:
Förövaren kontrollerar kvinnan alltmer och kanske kritiserar henne ”för hennes egen skull”,
kanske får hon små "tips" hur hon ska sköta sitt liv. Förövaren kan ha synpunkter på vilka hon pratar
med och hur hon klär sig, är överdrivet hjälpsam med olika saker och skjutsar henne till och från olika
aktiviteter och till och från jobbet. Allt detta kan i början verka som omtänksamhet och kärlek.
Förövaren kanske inte vill umgås med kvinnans vänner av olika skäl och försvårar för henne att träffa
sina nära och kära. Paret umgås alltmer med förövarens släkt och vänner, medan kvinnan tappar sitt
egna sociala liv.
Våldet trappas upp. Det verbala våldet kan vid det här laget bli grövre i form av ständig kritik,
manipulerande, ignorerande osv. Förövaren kanske slår kvinnan för första gången. Detta kan ha
föregåtts av knuffar, puttar eller förstörelse av möbler och föremål.
Nu har förövaren på olika sätt tagit kontroll över och skaffat sig makt över kvinnan.

Fas 2:
Nu börjar gränserna flyttas fram och suddas ut inom förhållandet. Sådant som skulle ha känts fel
i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Att förövaren slår kvinnan, eller ständigt
kritiserar hennes vikt och klädsel, är sådant som skulle ha varit omöjligt i början av förhållandet.
Gränserna för vad som är okej har flyttats. Kvinnan anpassar sig till våldet, och hon gör det eftersom
våldet introducerats successivt i relationen. Kvinnan anpassar sig även för att undvika att bli utsatt
för mer våld, hennes fokus handlar om att överleva och undvika det som sker så gott det går. Istället
för att fokusera på sig själv och hur hon känner det när hon blir utsatt för våld, fokuserar hon på
förövaren för att undvika och undkomma våld; något som är omöjligt. Förövaren kommer att trappa
upp våldet ännu mer oavsett vad kvinnan gör eller inte gör. Nu börjar förövarens verklighet
bli kvinnans, hon har övertagit förövarens negativa bild av henne och gjort den till sin.

Fas 3:
Våldet är en stor del av förhållandet och vardagen. Gränserna har flyttats och suddats ut ytterligare och
kvinnan vet inte längre vad som är acceptabelt eller oacceptabelt inom ett kärleksförhållande. Hon
kanske har ångest och känner sig apatisk, som en zombie. Hon har tappat kontakten med sitt jag och
förlorat drivkraft, självkänsla och självförtroende. Förövaren fortsätter att kontrollera kvinnan. Våldet
mot henne är en självklar del inom relationen, och har normaliserats i takt med att det har blivit ännu
grövre.