I ett kärleksförhållande som är fritt från våld ses det som normalt att det inte förekommer våld. I ett våldsamt förhållande blir våldet ett normalt inslag i förhållandet och en del av vardagen. I ett förhållande som är fritt från våld grälar man kanske om sådant som vart man ska åka på semester eller vem som ska gå ut med soporna. Då är själva sakfrågorna problemet. Men i en relation som präglas av psykiskt våld är det själva våldet som är problemet. Den våldsutsatta kvinnan kommer dock att uppleva det som om det är sakfrågan som är problemet och kommer därför att bete sig i enlighet med det. Hon kommer att anstränga sig för att få förövaren att förstå hennes perspektiv. Det kommer dock aldrig att ske, då förövaren drivs av ett behov av att kontrollera henne och ha makt över henne.

Normaliseringen av våldet sker ofta långsamt och i början även subtilt. Men med tiden blir det onormala normalt och därför stannar kvinnan kvar. Det som för en annan, utomstående, skulle upplevas chockerande, märkligt eller oacceptabelt, har för den utsatta kvinnan kommit att bli alldeles normalt.