Hem / Frågor och svar – missuppfattningar om våld
Varje vecka kontaktar ungefär fyra nya kvinnor oss på Kvinnojouren Blåklockan och uppger att de är psykiskt och/eller fysiskt misshandlade av en partner eller expartner.
Det är en allmänt utbredd missuppfattning att invandrade män misshandlar kvinnor oftare än infödda svenskar, Inga undersökningar bekräftar detta. Åtta av tio kvinnor som utsätts för våld i sin nuvarande relation är gift/sambo med en man född i Sverige.
Att invandrarkvinnor däremot kan vara extra utsatta är kvinnojourernas erfarenhet. Deras sociala nätverk och kännedom om stödresurser är ofta sämre än infödda svenskors. Invandrarkvinnor som inte har permanent uppehållstillstånd i Sverige och blir utsatta för våld av svenska män måste dessutom förhålla sig till risken att bli utvisade om de lämnar honom.
Mäns våld mot kvinnor är inget marginellt problem som bara berör en viss typ av män. De flesta män som misshandlar kvinnor är inte avvikande och lider inte av någon psykisk sjukdom.
Att män som misshandlar kvinnor sett sin pappa slå mamma är en ofta använd förklaringsmodell. I undersökningar har man hittat sådana samband men samtidigt konstaterat att majoriteten av män som har bevittnat våld är det bara en tredjedel som själva misshandlar sin partner.
Många kopplar felaktigt ihop misshandel med alkoholmissbruk. I en kanadensisk undersökning kring detta samband att endast en liten del av de män som misshandlar kvinnor är alkoholmissbrukare. Bland män med svåra missbruksproblem var en tredjedel nyktra när de misshandlade kvinnan.
Vissa män misshandlar bara när de har druckit alkohol, andra bara när de är nyktra. En del män misshandlar oavsett om de är fulla eller nyktra. Alkohol är inte orsaken till våld mot kvinnor. De samband man kan hitta mellan alkohol och våld handlar till stor del om ett kulturellt förhållningssätt till alkohol-berusning används som ursäkt för våldsamma beteenden från män.
Tvärtemot vad många tror slår män sällan i okontrollerat vredesmod. Mannen väljer ut tillfället när han ska misshandla kvinnan. Och gör det när de är ensamma, utan vittnen. Han kontrollerar vem han ska slå-inte sina vänner, sin chef, sina anställda utan sin fru, sin sambo, sin flickvän. Han kontrollerar tidpunkten för sitt våldsutövande och hur mycket våld han ska använda. Om män som misshandlar slog okontrollerat skulle många fler kvinnor dö varje år.
Föreställningen om att misshandlade kvinnor söker sig till våldsamma män, kanske till och med upprepade gånger , bekräftas inte i någon forskning som finns på området.Däremot visar flera studier att majoriteten våldsamma män upprepar sitt beteende i nya relationer. Det är mäns upprepade våldsutövning som är problemet, inte kvinnors val av partner. Att peka på våldsoffret och hennes särskilda personlighet är vanligt när det gäller sexuella brott och mäns våld mot kvinnor. Det är ett sätt att göra våldsoffret medskyldigt.
Det finns de som anser att en man under vissa förhållanden har rätt att slå en kvinna, nämligen när hon provocerar honom. Den inställningen bygger på flera antaganden: att våldet är ett svar på någonting, att mannen bestämmer över kvinnan och att han, när de gränser han satt upp överskrids, har rätt att slå henne.
Diskussionen om kvinnors provokationer före en misshandel innebär att man ger henne skulden och fråntar mannen ansvaret för våldet. Vid andra våldsbrott diskuteras sällan om offren provocerat fram brottet. Till exempel anses inte rånoffer provocera rånare genom att ha en tjock plånbok i bakfickan.
Precis som i andra parrelationer börjar även förhållanden som slutar i misshandel med förälskelse och kärlek. Våldet kommer inte i början av relationen, när det skulle vara lätt att dra sig ur, utan först när förhållandet är väl etablerat och mannen redan har ett visst grepp om kvinnan.
Det finns ett starkt samband mellan ett kontrollerande beteende gentemot kvinnan och fysiskt våld mot henne. Ofta har de män som slår sin partner ett kontrollerande beteende och försöker begränsa hennes kontakter med vänner och familj. Han har synpunkter på vem hon talar med, kräver att få veta var hon är och med vem. Han förödmjukar henne och uttalar sig kränkande om det hon gör, hur hon ser ut och så vidare. Praktiskt taget alla män som utövar mycket allvarligt och potentiellt livshotande våld mot sina hustrur/sambor uppvisar också ett extremt kontrollbeteende mot dem.
Att bli slagen av den man älskar och är beroende av är en oerhört kränkande och skamfylld upplevelse. Att samtidigt vara isolerad och kontrollerad ger dåliga förutsättningar för att ta sig ur relationen. Ett annat skäl till att hon inte går direkt är också att det är väldigt farligt. När hon vill bryta med mannen blir riskerna som allra störst. Kvinnans försök att avsluta förhållandet blir ett allvarligt hot mot mannens kontroll över henne, vilket kan leda till ökat våld-kanske även hennes död.
Många kvinnor som lever med misshandlande män hoppas att de ska få honom att ändra sig och sluta misshandla henne. Hon försöker anpassa sig och ändra sitt beteende för att inte bli utsatt för mer våld. En del par söker familjeterapi för att komma till rätta med misshandeln men det har i flera fall visat sig öka risken för våldsutövande från mannens sida. Genom att kvinnan deltar i terapin stärks mannens föreställning om att de har gemensamt ansvar för våldet som mannen utövar. Lösningen på hans våldsproblematik blir att de gemensamt ska förändra sin relation. Men hon är inte ansvarig för hans våld mot henne, det är hans beteende som är ett problem och alltså han som måste ändra sig.
På flera håll i Sverige finns mottagningar med behandlingsprogram för att få män med våldsbeteende att sluta slå. Fortfarande saknas dock tillräcklig dokumentering och utvärdering av dessa behandlingar.
I internationella undersökningar framkommer att 90% av barnen i familjer där mamman blir slagen tvingas bevittna misshandeln. Av dessa barn är minst hälften av barnen också utsatta för våld och en tredjedel av dem blir utsatta för sexuella övergrepp. Det finns alltså ett starkt samband mellan mäns våldsutövande mot kvinnor och mäns våldsutövande mot barn.
Att som förälder utsätta sitt barns andra förälder för våld är en av de allvarligaste kränkningar man kan begå mot barnet. Att dessutom göra det i barnets åsyn är ett ohyggligt övergrepp. Barnet kan inte bedöma om våldet är ringa eller grovt –barnets upplevelse kan mycket väl vara att mammans liv är i omedelbar fara. Barnet kan inte heller avgöra om det bara är mamma som kommer att råka ut för pappas våldsamheter, utan måste kalkylera med risken att själv bli drabbad.
Barn står per definition i beroendeställning till vuxenvärlden. Hela deras tillvaro bygger på att de som ansvarar för dem är trygga, respektfulla och förutsägbara. Det kan ifrågasättas om man kan vara en välfungerande far samtidigt som man riktar ett våldsbeteende mot barnens mor och barnen själva.
Många kvinnor beskriver också att våldet inte tar slut trots att man separerar, i synnerhet när det finns gemensamma barn. Mannen fortsätter att kontrollera , hota och misshandla vid hämtnings- och lämniingstillfällen och förhör barnet om mammas förehavanden.
När en kvinna blir misshandlad blir hon ofta också utsatt för sexuellt tvång av olika slag och kvinnojourernas erfarenhet är att pornografi används som både inspiration och idébank av misshandlande män.
Pornografi konsumeras av en stor del av den manliga befolkningen. Inom pornografin utsätts flickor och kvinnor för misshandel och övergrepp och denna behandling framställs som erotisk och sexig. Våld och sex förenas på ett otvetydigt sätt-framställningar av övergrepp används av män för att ge sexuell upphetsning och tillfredsställelse.
Dagens misshandel mot kvinnor äger rum i ett samhälle där kvinnor har mindre makt än män och där det finns krav på att hon ska underordna sig. Dessutom framställs hennes underordning som erotiskt laddad. Oavsett om en kvinna har högre status än en man i en specifik parrelation genom exempelvis sitt arbete så lever paret i en kultur där hon är mindre värd och där det finns krav på att hon ska vara känslomässigt och sexuellt tillgänglig för honom.
Den offentliga statistiken visar tydligt att kvinnor i Sverige ännu inte har lika mycket makt och resurser som män. Till exempel har kvinnor generellt lägre lön, även om de utför likartade arbetsuppgifter. Kvinnor tjänar ungefär två tredjedelar av vad män tjänar.
Arbetsmarknaden är könsuppdelad i kvinno- och mansyrken och de manliga cheferna dominerar inom både offentlig (71%) och privat sektor (91%). Det obetalda arbetet i hemmet, ett arbete som varken ger lön, status eller makt, utförs till två tredjedelar av kvinnor.
Kvinnor som grupp har mindre makt och möjlighet att påverka i samhället än män som grupp. Maktobalansen i samhället får betydelse i nära relationer mellan män och kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för att män har mer makt i samhället än kvinnor. Det blir också ett sätt att upprätthålla den manliga makten.