Okt 172014
 

feministfika

FEMINISTFIKA vill bidra till ett levande och brett feministiskt samtal där alla är välkomna att delta. Fika serveras tillsammans med intressanta föredrag och arrangemang knutna till jämställdhet och feminism, på olika platser i Gävle.
Huvudarrangör för Feministfika är Kvinnojouren Blåklockan och Tjejjouren Vulcana.
Alla är välkomna!

 

FEMINISTFIKA på Sveriges Fängelsemuséum Tis 11/11 kl 18.30

Kvinnan som gärnings”man”

- Könsskillnader i brott och straff genom tiderna.Kvinnors och mäns brottslighet har länge skiljt sig åt när det gäller antal brott och vilka slags brott som begås. Historiskt skiljde sig även straffen åt mellan könen, även när det var samma brott de skulle straffas för. Vad säger oss dessa skillnader mellan könen om samhällets normer och maktstrukturer, både igår och idag? Vi lyssnar på ett föredrag kring könsskillnader i brott och straff genom tiderna, fikar och diskuterar med Katarina Kallings och Desirée Kjellberg på Sveriges Fängelsemuseum.

Fikabidrag (inkluderar kaffe / te och fikabröd): 20 kr
Varmt välkomna!
Hälsar Sveriges Fängelsemuséum, Kvinnojouren Blåklockan och Tjejjouren Vulcana

 

FEMINISTFIKA på Gävle Konstcentrum Torsdag 11 december 18.00

Visning av regissören och konstnären Ştefan Constantinescus utställning: Nyanser av kärlek. I utställningen visas filmer som på olika sätt ställer oss som betraktare inför moraliska dilemman. Filmerna närmar sig ämnen som våld, privatliv och förhållanden. Visningen övergår sedan i samtal och fika.

Fika finns till försäljning på Bistro Silvanum i samma hus.
Varmt välkomna!
Hälsar Silvanum, Kvinnojouren Blåklockan och Tjejjouren Vulcana

Gå in på Facebook och gilla gruppen:  ”Feministfika”  Gävle, Sweden Community – för mer information om kommande feministfikor.

Sep 042014
 

Ur Gefle Dagblad 1 sep 2014:

Politiker frågades ut om mäns våld mot kvinnor

  • Lili André, KD, tyckte att både uttrycken ”Mäns våld mot kvinnor” och ”våld i nära relationer” var lika viktiga. Men det fanns olika uppfattningar bland partierna. Fotograf: Erik Englund
Blocköverskridande enighet i feministisk utfrågning.
– Det brukar låta väldigt bra. Vi vill uppmärksamma politikerna om frågor som är viktiga för oss, säger Linn Engblom på kvinnojouren.
Kvinnojouren Blåklockan och tjejjouren Vulcana bjöd på måndagen in lokala företrädare från flera politiska partier för utfrågningar om feminism och mäns våld mot kvinnor. Runt sjuttio personer lyssnade på dem.
Alla åtta politiker sade sig vara feminister. Och det rådde i stort sett enighet i de olika frågeställningar som togs upp. Någon hetsig debatt blev det alltså inte.
– För mig själv är det här väldigt lärorikt, säger Inger Källgren Sawela, M.Inger Källgren Sawela tycker att politikerna har jobbat för att göra lagarna hårdare för kvinnofridsbrott. Men att resultaten av det uteblivit.– Lagar har skärpts, men sen ser vi att rättsväsendet inte använder de lagar som man har, då känner man sig nästan frustrerad. Vi som politiker får ju inte påverka rättsväsendet heller, så det känns som att man bara står mot en vägg och stångar pannan, säger hon.
– Det som är mest märkligt är att det inte händer något nationellt när vi är så rörande eniga som vi är över problemet, säger Lars Öberg, S.Han var som man i minoritet i Furusalen där utfrågningen hölls.
– Det är synd att det är så få män här. Det är precis som alla har vittnat om här, att det är en strukturell fråga. Ofta beter vi män oss som att vi har tolkningsföreträde. När det är allt annat än tolkningsföreträde vi har för att kunna beskriva hur kvinnan känner sig i sådana här situationer som beskrivits i kväll, säger Lars Öberg, S.Feministiskt initiativ och samtliga riksdagspartier – förutom Sverigedemokraterna – fanns representerade.
– De är inte inbjudna därför att många av våra medlemmar och åhörare skulle känna ett obehag av att ha dem här. De står så pass långt ifrån det vi står för, säger Linn Engblom, anställd på Kvinnojouren och moderator för debatten.artikelskribent: Erik Englund
Jun 242014
 

”Män och kvinnor är inte lika våldsamma”

Stiftelsen Tryggare Sverige – 2014-06-24

Sedan flera decennier har frågor som rör mäns våld mot kvinnor och brottsutsatta barn varit på den politiska agendan. Detta har medfört en rad reformer i syfte att förbättra hjälpen och stödet till dessa utsatta grupper. Det handlar till exempel om förbättrad brottsskadeersättning samt rätt till målsägandebiträde och kontaktförbud. Samtidigt har forskningen och metodutvecklingen ökat markant. Trots detta får långt ifrån alla utsatta kvinnor och barn sina rättigheter tillgodosedda.
Under den senaste tiden har det i media ägnats mycket uppmärksamhet åt ett angränsande ämne, nämligen mäns utsatthet för våld i nära relationer. Bakgrunden är en ny studie från Brottsförebyggande rådet (Brå) som visar på lika stor utsatthet för våld i nära relationer för män och kvinnor (NTU, 2014). Många har tolkat detta som att kvinnor och män är lika våldsamma i nära relationer. Frågan är dock om dessa slutsatser stämmer?
En granskning av Brå:s kartläggning ställer en rad frågor. Det är till exempel mindre lämpligt att ställa frågor om våld i nära relation i telefonintervjuer eftersom denna typ av tillitsbrott är något som den drabbade ogärna berättar om. Dessutom finns det risk för att gärningspersonen är närvarande under intervjun, vilket i värsta fall kan leda till nya våldshandlingar. Noteras kan också att intervjuerna i sin helhet tog i cirka femton minuter att genomföra, och av dessa ägnades bara några få minuter åt avsnittet om brott i nära relationer.
Vad Brå:s kartläggning saknar är genus- och maktperspektiv, man skiljer till exempel inte på heterosexuella och homosexuella parrelationer. Det innebär att vi i de fall män uppger att de utsatts för våld inte vet om gärningspersonen var en annan man eller en kvinna. Det betyder att slutsatsen – att kvinnor är lika våldsamma som män – överhuvudtaget inte kan dras utifrån nämnda rapport.
Ett annat exempel på frånvaro av genusperspektiv är den språkliga könsneutralitet som används i rapporten. Tidigare forskning har visat att en av de mest våldsutsatta grupperna i samhället vad gäller våld i nära relation är ensamstående mammor med småbarn. I rapporten omnämns dessa mammor oftast som ensamstående föräldrar och endast på något ställe i texten framgår det att det är ensamstående mammor som avses.
I kartläggningen gör Brå heller ingen åtskillnad i vilken situation våldet har manifesterats mellan parterna, utan likställer upplevelse av utsatthet för våld med till exempel nödvärn. Tidigare forskning visar att män tillgriper våld när de känner sig kränkta eller provocerade, medan kvinnor i huvudsak tillgriper våld vid självförsvar. Ett exempel där detta tydligt framgår är vid dödligt våld i nära relation där i snitt 17 kvinnor dödas varje år av sin manliga partner eller f.d. partner, ofta efter upprepade våldshandlingar. När kvinnor dödar sin partner eller f.d. partner, vilket inträffar i snitt fyra gånger per år, sker det i regel i nödvärn eller efter år av misshandel.
Vi vet att människor med olika könstillhörighet, könsidentitet, ålder eller social status utsätts för våld i nära relation. Det är viktigt att motverka polarisering och uppmuntra forskning både kring kvinnors och mäns utsatthet. Men, det är också viktigt att komma ihåg de fundamentala skillnaderna mellan kvinnors och mäns utsatthet genom att applicera ett genus- och könsmaktsperspektiv för att kunna hjälpa och stötta våldsutsatta på rätt sätt.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare
Stiftelsen Tryggare Sverige

Anna Palm
Frilansjournalist
Stiftelsen Tryggare Sverige

Maj 122014
 
Kvinnojouren Blåklockan kommer att delta i en manifestation till stöd för den nigerianska kvinnan, Blessing och hennes fyra döttrar. De har sökt asyl i Sverige för att hindra att döttrarna tvingas genomgå könsstympning i Nigeria. Migrationsverket anser inte att hot om könsstympning är  tillräcklig grund för att få skydd i Sverige. Blessing och döttrarna har därför nekats asyl och hotas nu av utvisning.
Kom gärna och visa ditt stöd!
Manifestationen arrangeras av Asylkommittén Gävleborg på Rådhustorget den 17 maj kl. 12.00

WHO (Världshälsoorganisationen) beräknar att tre miljoner flickor omskärs varje år och att totalt minst 100 miljoner kvinnor i världen är könsstympade. I olika delar av världen praktiseras olika former av kvinnlig könsstympning, som är mer eller mindre omfattande. Könsstympning innebär borttagande av hela eller delar av de yttre kvinnliga könsorganen, det vill säga klitoris, inre blygdläppar och yttre blygdläppar. Ingreppet innebär alltid smärta och blödning och omedelbara medicinska komplikationer kan uppstå, som svårighet att urinera och upprepade urinvägsinfektioner. Långsiktiga medicinska komplikationer kan  uppstå såsom problem vid menstruation, smärta vid samlag och problem vid förlossning. Förutom de medicinska komplikationerna är ingreppet ett övergrepp mot flickors/kvinnors sexualitet och rätt till självbestämmande över den egna kroppen.
Mar 212014
 

Över hela världen uppmärksammades kvinnors situation, den 8 mars på Internationella Kvinnodagen

I Gävle höll Kvinnojouren Blåklockan den 8 mars en manifestation på Stortorget med tal, utställning och en flash-mob, för att uppmärksamma våldet mot kvinnor i nära relationer.

I talet uppmärksammades, att i genomsnitt fem hjälpsökande kvinnor i veckan söker hjälp hos Blåklockan för att de blir misshandlade.

Utställningen, i form av en tvättlina med kökshanddukar och örngott, citerade den första mening med vilken hjälpsökande kvinnor inlett ett stödsamtal till en Kvinnojour.

Fotografi 2-1

Tvättlina med citat, hjälpsökandes första meningar

 

 

 

 

 

 

Fotografi 1

Tal av Linn, Kvinnojouren Blåklockan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

” Éléonore Mercier arbetade på en kvinnojoursliknande organisation i Frankrike under 17 år. I sin bok har hon skrivit ner den första meningen i varje samtal som hon haft med hjälpsökande. Så här börjar  boken:

Han bara slog och slog
Min pappa är våldsam mot hela familjen
Det gäller en grannfru som inte vill ge sig till känna, men hennes tre barn håller på att svälta ihjäl
Jag gifte om mig med min man för att jag älskade honom
Jag har en kvinna här bredvid mig som är helt panikslagen 
Min man slår mig, jag är gravid och förra gången fick jag missfall, säkert på grund av honom
Min man hotar att slå ihjäl mig och barnen
Jag är sjuksköterska, jag ringer angående ett fall som snart kommer att sluta med ett brott
Min man är våldsam och beväpnad, jag fruktar för mitt liv
Jag har lidit i åratal
Jag ringer för att min sambo har slagit mig mer än vanligt
Kvinnornas egna ord säger mer än mina eller någon annans någonsin kan göra.

För ganska många år sedan fanns ett meddelande på Blåklockans telefonsvarare. En kvinnas röst. Hon sa:

”Jag är 86 år gammal nu. Jag har varit misshandlad under hela mitt äktenskap och vi gifte oss när jag var 19. Igår dog han. Jag ringer till er för att berätta att jag tänker börja leva mitt liv nu.”

Inget namn, inget telefonnummer. Hon kände till att vi fanns och det var med oss hon ville dela sitt livsöde. Vi vet inte vad som gjorde att hon inte sökte vår hjälp innan.

Många av de kvinnor och tjejer som söker vår hjälp har väntat länge innan de vågat kontakta oss. Anledningarna till varför det inte är enkelt är olika. Vissa talar om rädsla; rädsla för att förövaren ska få veta att hon ringt, rädsla för att bli avvisad, rädsla för att socialtjänsten ska ta deras barn, rädsla för att inte bli trodd. Andra talar om hopp; förövaren kommer att förändras, livet kommer att bli annorlunda av sig självt. Ytterligare andra talar om kärlek; jag älskar ju honom, jag vill inte lämna honom ensam, jag har bara honom.

Något som är hoppfullt är att de allra flesta kvinnor som utsätts för våld till slut lämnar förövaren. Till slut hittar hon modet och styrkan, till slut hittar hon vägen ut, bort. Vägen tillbaka till sig själv.

Här om dagen berättade en medarbetare att hon mött på en kvinna som bott hos oss för många år sedan. Då var hennes liv kaos och sorg, hot och våld. Nu hade hon gått med rak rygg, med ett leende på läpparna. Hon hade berättat om sitt nya arbete och hur stolt och glad hon är över sitt liv. Hennes barn var med och de hade sett friska ut, glada och pigga.

Ytterligare en kvinna som gått hos oss i många samtal berättade här om dagen hur hon klätt in hela sin nya lägenhet med speglar, för att hon ska kunna se sig själv, hur vacker hon är. Under de första samtalen vi hade tyckte hon så illa om sig själv att hon täckt över sina speglar med handdukar för att slippa möta sin egen blick.

Dansen som framfördes här alldeles nyss heter Break the chain. Tillsammans med samma musik som spelades nu, har den framförts av kvinnor världen över på olika platser. Den handlar om förändring, om att bryta våldskedjan. Världen över är kvinnor, tjejer och barn i samma stund olika och lika. Vi har våra personligheter och intressen, känslor och tankar. Vi delar en gemensam upplevelse: på grund av att vi inte är män utsätts vi för kränkningar, förtryck och våld.

Den som hellre än vi vill bli arbetslös kan sträcka upp en hand. Varje dag kämpar vi för att bli överflödiga. Vårt slutmål är naturligtvis att våra insatser inte ska behövas. När Gävle, Sverige, Europa, världen är en jämställd plats att leva i, där ingen utsätts för våld på grund av sitt kön, då kommer vi att vila.

Just nu behövs vi. Vi behövs för alla de som kommer till oss för stöd, råd och hjälp. Vi behövs för alla som hämtar styrka i att vi överhuvud taget finns. För alla som utsätts för våld: psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt.

Det är en mänsklig rättighet att leva fri från våld. Ändå anmäler över 28000 kvinnor över 18 varje år att de utsatts för misshandel. Med ett uppskattat mörkertal på ungefär 75% betyder det att 112000 kvinnor faktiskt utsätts för våld varje år. Och det är bara i Sverige.

Ingen ska behöva leva i våldsutsatthet i 67 år, så som den 86-åriga kvinnan som ringde oss gjort. Livet är för skört för det, varje människa alldeles för viktig.

Kom med, kämpa med oss. Alla kan göra sin del för att förändra. Alla människor har rätt att leva fria
från våld. En dag är vi där. Då firar vi! ”

Fotografi 9-1

Blåklockans telefonnummer: 026 51 11 21026 51 11 21

Fotografi 8-1

”Mina barn blir slagna av sin far och sin farfar”

Fotografi 7-1

”Min man kommer nu, jag kan inte prata”

 

 

 

 

Fotografi 6-1

”I min mans ögon är jag bara skit”

Fotografi 5-1

”Jag ska hälsa från min chef att jag blir misshandlad”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotografi 4-1

En flash-mob är när en grupp människor utför en koreograferad dans och, utan påannons, uppträder i en folkmassa eller på ett torg. Några av Blåklockans aktiva (ideella jourkvinnor, styrelse) dansar till musiken och koreografin; ”Break the chain”. Denna flash-mob har uppförts av kvinnor på många andra håll i världen.

Feb 102014
 

lördag den 8 mars kl. 13.00 på Internationella Kvinnodagen, samlas vi i Kvinnojouren Blåklockans lokaler för årsmöte. Vi börjar med mingel och lunchbuffé och fortsätter sedan med årsmötesförhandlingar ca kl 14.00-15.30.

Årsmöteshandlingar finns tillgängliga i våra lokaler för dig som är intresserad av att läsa innan mötet.

Motioner mejlas till Blåklockans ordförande, Ingrid Siksjö:  i.siksio@comhem.se och ska vara styrelsen tillhanda senast 14/2

Nomineringar till nya styrelseledamöter mejlas till valberedningen, via Linda Ytterholm som är sammankallande: lindaytterholm@hotmail.com

Vill du komma på årsmötet så anmäl dig till Blåklockan genom att mejla: kvinnojouren@blaklockan.com eller ringa: 026 – 51 11 21 senast fredag 28/2-14. Uppge ditt namn och kom ihåg att berätta om du är allergisk mot något eller äter specialkost.

OBS! För att vara röstberättigad på årsmötet krävs att du har betalat in din medlemsavgift innan mötets början. Medlemsavgiften är  200:- per år som du sätter in på Blåklockans  bankgiro: 261-1721. (Glöm inte ange avsändare).

Varmt välkommen!

Jan 282014
 

Artikel hämtad från Arbetarbladet.se, 19 januari 2014:

Här får våldtagna tjejer stöd
GÄVLE

Det är en kränkande och traumatisk händelse att bli våldtagen. Många vågar inte berätta av rädsla för att inte bli trodda eller för att få skulden till att övergreppet skett.
– Våga prata om det. Man ska inte skämmas för det är inte ens eget fel, säger Sara, 19 år, som deltar i en krisgrupp i Gävle för våldtagna unga tjejer.

Du som är ung och har utsatts för sexuella övergrepp kan alltid vända dig till ungdomsmottagningen, skolkuratorn, en vårdcentral eller tjejjouren.

Vill du ha hjälp? Kontakta Gävle ungdomsmottagning 026-15 55 75 eller Vulcana tjejjouren 026-51 11 21  team@vulcana.se, www.vulcana.se

I höstas startade Gävle ungdomsmottagning, Landstinget Gävleborg och tjejjouren Vulcana en stöd- och behandlingsgrupp för våldtagna tjejer.

– Det är något som har saknats, säger Yvonne Östholm Wejbro, socionom och kurator på Gävle ungdomsmottagning.

Hon har i många år arbetat med att hjälpa ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp.

– Alla som kommer hit erbjuds en handlingsplan. Vårt behandlingsupplägg har sin grund i Allmänna barnahusets krisbemötande för tjejer som varit utsatta samt en modell som Järva ungdomsmottagning jobbar med.

Sexuella övergrepp kan påverka ens liv i många år framåt. Vanliga symtom är känslor av skuld för det som har hänt och äckelkänslor inför sig själv. Rädsla, kroppslig värk och magproblem är också vanligt.

– Det ställer till det i relationer och man kan ha svårt att lita på andra. Många känner sig ensamma med sin upplevelse.

Deltagarna erbjuds stöd och behandlande samtal både enskilt och i grupp samt praktisk hjälp. Det är Yvonne Östholm Wejbro och Linn Engblom från tjejjouren Vulcana som håller i gruppen. Samtalen är kostnadsfria.

– Hur kan man leva ett normalt liv efter sexövergrepp? Vi har arbetat ut­ifrån olika konsekvenser som kan uppstå efter övergrepp, som till exempel skam och skuld, säger Yvonne.

Den första gruppen med fem deltagare har haft tio möten under hösten och vintern.

– Jag var nervös inför första mötet, men jag var förvånad över hur snabbt vi kom i gång med våra samtal. Vi pratade jättemycket, säger Sara som blev erbjuden en plats i gruppen efter att ha sökt hjälp på ungdomsmottagningen.

Moa, som blev sexuellt utnyttjad under flera år, har saknat någon att prata med som förstår.

– En person som inte har varit med om det, kan inte förstå hur kränkande och skamfullt det är.

Jenny instämmer. Hon blev utsatt för en gruppvåldtäkt när hon var 15 år.

– Det har varit svårt att få hjälp. För många är det också ett stort steg att våga söka hjälp, då får det inte vara för krångligt.

I gruppen råder tystnadsplikt.

– Det som sägs här får inte spridas vidare. Det är en förutsättning för att våga prata, säger Linn Engblom från tjejjouren Vulcana.

Alla deltagarna tycker att de har blivit stärkta av mötena.

– Min självkänsla har blivit bättre, säger Sara.

Det har även ordnats en anhörigträff. Som anhörig kan det vara svårt att veta hur man ska hjälpa. Hur man ska räcka till, mitt i den egna sorgen över att en nära anhörig blivit utsatt för övergrepp.

– De kan också behöva professionellt stöd. Men som anhörig har du en viktig roll. Du kan visa att du finns där. Lyssna och stötta. Visa att det som hänt inte är hennes fel, säger Yvonne Östholm Wejbro.

Tjejerna är kritiska till lagstiftningen, de anser att den är bristfällig ur våldtäktsoffrets perspektiv.

– Det krävs så mycket för att få en fällande dom. Jag tycker att det borde vara killen som måste bevisa att han inte gjorde det, säger Sara.

Till våren startar en ny grupp för våldtagna flickor.

– Vi hoppas att det här kan bli en permanent verksamhet, säger Linn Engblom.

Fotnot: Sara, Jenny och Moa heter egentligen något annat.

Dec 052013
 
Vi vill tacka:
Kören ”SJUNG SOM DU GÖR” som hade konsert i Staffanskyrkan den 23/11 och i samband med det samlade in pengar till vår verksamhet.

S-kvinnor i Gävle och vänsterns kvinnor i Gävle som i samband med föreläsning av Maria Sveland samlade in pengar till vår verksamhet.