Jun 242014
 

”Män och kvinnor är inte lika våldsamma”

Stiftelsen Tryggare Sverige – 2014-06-24

Sedan flera decennier har frågor som rör mäns våld mot kvinnor och brottsutsatta barn varit på den politiska agendan. Detta har medfört en rad reformer i syfte att förbättra hjälpen och stödet till dessa utsatta grupper. Det handlar till exempel om förbättrad brottsskadeersättning samt rätt till målsägandebiträde och kontaktförbud. Samtidigt har forskningen och metodutvecklingen ökat markant. Trots detta får långt ifrån alla utsatta kvinnor och barn sina rättigheter tillgodosedda.
Under den senaste tiden har det i media ägnats mycket uppmärksamhet åt ett angränsande ämne, nämligen mäns utsatthet för våld i nära relationer. Bakgrunden är en ny studie från Brottsförebyggande rådet (Brå) som visar på lika stor utsatthet för våld i nära relationer för män och kvinnor (NTU, 2014). Många har tolkat detta som att kvinnor och män är lika våldsamma i nära relationer. Frågan är dock om dessa slutsatser stämmer?
En granskning av Brå:s kartläggning ställer en rad frågor. Det är till exempel mindre lämpligt att ställa frågor om våld i nära relation i telefonintervjuer eftersom denna typ av tillitsbrott är något som den drabbade ogärna berättar om. Dessutom finns det risk för att gärningspersonen är närvarande under intervjun, vilket i värsta fall kan leda till nya våldshandlingar. Noteras kan också att intervjuerna i sin helhet tog i cirka femton minuter att genomföra, och av dessa ägnades bara några få minuter åt avsnittet om brott i nära relationer.
Vad Brå:s kartläggning saknar är genus- och maktperspektiv, man skiljer till exempel inte på heterosexuella och homosexuella parrelationer. Det innebär att vi i de fall män uppger att de utsatts för våld inte vet om gärningspersonen var en annan man eller en kvinna. Det betyder att slutsatsen – att kvinnor är lika våldsamma som män – överhuvudtaget inte kan dras utifrån nämnda rapport.
Ett annat exempel på frånvaro av genusperspektiv är den språkliga könsneutralitet som används i rapporten. Tidigare forskning har visat att en av de mest våldsutsatta grupperna i samhället vad gäller våld i nära relation är ensamstående mammor med småbarn. I rapporten omnämns dessa mammor oftast som ensamstående föräldrar och endast på något ställe i texten framgår det att det är ensamstående mammor som avses.
I kartläggningen gör Brå heller ingen åtskillnad i vilken situation våldet har manifesterats mellan parterna, utan likställer upplevelse av utsatthet för våld med till exempel nödvärn. Tidigare forskning visar att män tillgriper våld när de känner sig kränkta eller provocerade, medan kvinnor i huvudsak tillgriper våld vid självförsvar. Ett exempel där detta tydligt framgår är vid dödligt våld i nära relation där i snitt 17 kvinnor dödas varje år av sin manliga partner eller f.d. partner, ofta efter upprepade våldshandlingar. När kvinnor dödar sin partner eller f.d. partner, vilket inträffar i snitt fyra gånger per år, sker det i regel i nödvärn eller efter år av misshandel.
Vi vet att människor med olika könstillhörighet, könsidentitet, ålder eller social status utsätts för våld i nära relation. Det är viktigt att motverka polarisering och uppmuntra forskning både kring kvinnors och mäns utsatthet. Men, det är också viktigt att komma ihåg de fundamentala skillnaderna mellan kvinnors och mäns utsatthet genom att applicera ett genus- och könsmaktsperspektiv för att kunna hjälpa och stötta våldsutsatta på rätt sätt.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare
Stiftelsen Tryggare Sverige

Anna Palm
Frilansjournalist
Stiftelsen Tryggare Sverige

Maj 122014
 
Kvinnojouren Blåklockan kommer att delta i en manifestation till stöd för den nigerianska kvinnan, Blessing och hennes fyra döttrar. De har sökt asyl i Sverige för att hindra att döttrarna tvingas genomgå könsstympning i Nigeria. Migrationsverket anser inte att hot om könsstympning är  tillräcklig grund för att få skydd i Sverige. Blessing och döttrarna har därför nekats asyl och hotas nu av utvisning.
Kom gärna och visa ditt stöd!
Manifestationen arrangeras av Asylkommittén Gävleborg på Rådhustorget den 17 maj kl. 12.00

WHO (Världshälsoorganisationen) beräknar att tre miljoner flickor omskärs varje år och att totalt minst 100 miljoner kvinnor i världen är könsstympade. I olika delar av världen praktiseras olika former av kvinnlig könsstympning, som är mer eller mindre omfattande. Könsstympning innebär borttagande av hela eller delar av de yttre kvinnliga könsorganen, det vill säga klitoris, inre blygdläppar och yttre blygdläppar. Ingreppet innebär alltid smärta och blödning och omedelbara medicinska komplikationer kan uppstå, som svårighet att urinera och upprepade urinvägsinfektioner. Långsiktiga medicinska komplikationer kan  uppstå såsom problem vid menstruation, smärta vid samlag och problem vid förlossning. Förutom de medicinska komplikationerna är ingreppet ett övergrepp mot flickors/kvinnors sexualitet och rätt till självbestämmande över den egna kroppen.
Mar 212014
 

Över hela världen uppmärksammades kvinnors situation, den 8 mars på Internationella Kvinnodagen

I Gävle höll Kvinnojouren Blåklockan den 8 mars en manifestation på Stortorget med tal, utställning och en flash-mob, för att uppmärksamma våldet mot kvinnor i nära relationer.

I talet uppmärksammades, att i genomsnitt fem hjälpsökande kvinnor i veckan söker hjälp hos Blåklockan för att de blir misshandlade.

Utställningen, i form av en tvättlina med kökshanddukar och örngott, citerade den första mening med vilken hjälpsökande kvinnor inlett ett stödsamtal till en Kvinnojour.

Fotografi 2-1

Tvättlina med citat, hjälpsökandes första meningar

 

 

 

 

 

 

Fotografi 1

Tal av Linn, Kvinnojouren Blåklockan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

” Éléonore Mercier arbetade på en kvinnojoursliknande organisation i Frankrike under 17 år. I sin bok har hon skrivit ner den första meningen i varje samtal som hon haft med hjälpsökande. Så här börjar  boken:

Han bara slog och slog
Min pappa är våldsam mot hela familjen
Det gäller en grannfru som inte vill ge sig till känna, men hennes tre barn håller på att svälta ihjäl
Jag gifte om mig med min man för att jag älskade honom
Jag har en kvinna här bredvid mig som är helt panikslagen 
Min man slår mig, jag är gravid och förra gången fick jag missfall, säkert på grund av honom
Min man hotar att slå ihjäl mig och barnen
Jag är sjuksköterska, jag ringer angående ett fall som snart kommer att sluta med ett brott
Min man är våldsam och beväpnad, jag fruktar för mitt liv
Jag har lidit i åratal
Jag ringer för att min sambo har slagit mig mer än vanligt
Kvinnornas egna ord säger mer än mina eller någon annans någonsin kan göra.

För ganska många år sedan fanns ett meddelande på Blåklockans telefonsvarare. En kvinnas röst. Hon sa:

”Jag är 86 år gammal nu. Jag har varit misshandlad under hela mitt äktenskap och vi gifte oss när jag var 19. Igår dog han. Jag ringer till er för att berätta att jag tänker börja leva mitt liv nu.”

Inget namn, inget telefonnummer. Hon kände till att vi fanns och det var med oss hon ville dela sitt livsöde. Vi vet inte vad som gjorde att hon inte sökte vår hjälp innan.

Många av de kvinnor och tjejer som söker vår hjälp har väntat länge innan de vågat kontakta oss. Anledningarna till varför det inte är enkelt är olika. Vissa talar om rädsla; rädsla för att förövaren ska få veta att hon ringt, rädsla för att bli avvisad, rädsla för att socialtjänsten ska ta deras barn, rädsla för att inte bli trodd. Andra talar om hopp; förövaren kommer att förändras, livet kommer att bli annorlunda av sig självt. Ytterligare andra talar om kärlek; jag älskar ju honom, jag vill inte lämna honom ensam, jag har bara honom.

Något som är hoppfullt är att de allra flesta kvinnor som utsätts för våld till slut lämnar förövaren. Till slut hittar hon modet och styrkan, till slut hittar hon vägen ut, bort. Vägen tillbaka till sig själv.

Här om dagen berättade en medarbetare att hon mött på en kvinna som bott hos oss för många år sedan. Då var hennes liv kaos och sorg, hot och våld. Nu hade hon gått med rak rygg, med ett leende på läpparna. Hon hade berättat om sitt nya arbete och hur stolt och glad hon är över sitt liv. Hennes barn var med och de hade sett friska ut, glada och pigga.

Ytterligare en kvinna som gått hos oss i många samtal berättade här om dagen hur hon klätt in hela sin nya lägenhet med speglar, för att hon ska kunna se sig själv, hur vacker hon är. Under de första samtalen vi hade tyckte hon så illa om sig själv att hon täckt över sina speglar med handdukar för att slippa möta sin egen blick.

Dansen som framfördes här alldeles nyss heter Break the chain. Tillsammans med samma musik som spelades nu, har den framförts av kvinnor världen över på olika platser. Den handlar om förändring, om att bryta våldskedjan. Världen över är kvinnor, tjejer och barn i samma stund olika och lika. Vi har våra personligheter och intressen, känslor och tankar. Vi delar en gemensam upplevelse: på grund av att vi inte är män utsätts vi för kränkningar, förtryck och våld.

Den som hellre än vi vill bli arbetslös kan sträcka upp en hand. Varje dag kämpar vi för att bli överflödiga. Vårt slutmål är naturligtvis att våra insatser inte ska behövas. När Gävle, Sverige, Europa, världen är en jämställd plats att leva i, där ingen utsätts för våld på grund av sitt kön, då kommer vi att vila.

Just nu behövs vi. Vi behövs för alla de som kommer till oss för stöd, råd och hjälp. Vi behövs för alla som hämtar styrka i att vi överhuvud taget finns. För alla som utsätts för våld: psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt.

Det är en mänsklig rättighet att leva fri från våld. Ändå anmäler över 28000 kvinnor över 18 varje år att de utsatts för misshandel. Med ett uppskattat mörkertal på ungefär 75% betyder det att 112000 kvinnor faktiskt utsätts för våld varje år. Och det är bara i Sverige.

Ingen ska behöva leva i våldsutsatthet i 67 år, så som den 86-åriga kvinnan som ringde oss gjort. Livet är för skört för det, varje människa alldeles för viktig.

Kom med, kämpa med oss. Alla kan göra sin del för att förändra. Alla människor har rätt att leva fria
från våld. En dag är vi där. Då firar vi! ”

Fotografi 9-1

Blåklockans telefonnummer: 026 51 11 21026 51 11 21

Fotografi 8-1

”Mina barn blir slagna av sin far och sin farfar”

Fotografi 7-1

”Min man kommer nu, jag kan inte prata”

 

 

 

 

Fotografi 6-1

”I min mans ögon är jag bara skit”

Fotografi 5-1

”Jag ska hälsa från min chef att jag blir misshandlad”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotografi 4-1

En flash-mob är när en grupp människor utför en koreograferad dans och, utan påannons, uppträder i en folkmassa eller på ett torg. Några av Blåklockans aktiva (ideella jourkvinnor, styrelse) dansar till musiken och koreografin; ”Break the chain”. Denna flash-mob har uppförts av kvinnor på många andra håll i världen.

Feb 102014
 

lördag den 8 mars kl. 13.00 på Internationella Kvinnodagen, samlas vi i Kvinnojouren Blåklockans lokaler för årsmöte. Vi börjar med mingel och lunchbuffé och fortsätter sedan med årsmötesförhandlingar ca kl 14.00-15.30.

Årsmöteshandlingar finns tillgängliga i våra lokaler för dig som är intresserad av att läsa innan mötet.

Motioner mejlas till Blåklockans ordförande, Ingrid Siksjö:  i.siksio@comhem.se och ska vara styrelsen tillhanda senast 14/2

Nomineringar till nya styrelseledamöter mejlas till valberedningen, via Linda Ytterholm som är sammankallande: lindaytterholm@hotmail.com

Vill du komma på årsmötet så anmäl dig till Blåklockan genom att mejla: kvinnojouren@blaklockan.com eller ringa: 026 – 51 11 21 senast fredag 28/2-14. Uppge ditt namn och kom ihåg att berätta om du är allergisk mot något eller äter specialkost.

OBS! För att vara röstberättigad på årsmötet krävs att du har betalat in din medlemsavgift innan mötets början. Medlemsavgiften är  200:- per år som du sätter in på Blåklockans  bankgiro: 261-1721. (Glöm inte ange avsändare).

Varmt välkommen!

Jan 282014
 

Artikel hämtad från Arbetarbladet.se, 19 januari 2014:

Här får våldtagna tjejer stöd
GÄVLE

Det är en kränkande och traumatisk händelse att bli våldtagen. Många vågar inte berätta av rädsla för att inte bli trodda eller för att få skulden till att övergreppet skett.
– Våga prata om det. Man ska inte skämmas för det är inte ens eget fel, säger Sara, 19 år, som deltar i en krisgrupp i Gävle för våldtagna unga tjejer.

Du som är ung och har utsatts för sexuella övergrepp kan alltid vända dig till ungdomsmottagningen, skolkuratorn, en vårdcentral eller tjejjouren.

Vill du ha hjälp? Kontakta Gävle ungdomsmottagning 026-15 55 75 eller Vulcana tjejjouren 026-51 11 21  team@vulcana.se, www.vulcana.se

I höstas startade Gävle ungdomsmottagning, Landstinget Gävleborg och tjejjouren Vulcana en stöd- och behandlingsgrupp för våldtagna tjejer.

– Det är något som har saknats, säger Yvonne Östholm Wejbro, socionom och kurator på Gävle ungdomsmottagning.

Hon har i många år arbetat med att hjälpa ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp.

– Alla som kommer hit erbjuds en handlingsplan. Vårt behandlingsupplägg har sin grund i Allmänna barnahusets krisbemötande för tjejer som varit utsatta samt en modell som Järva ungdomsmottagning jobbar med.

Sexuella övergrepp kan påverka ens liv i många år framåt. Vanliga symtom är känslor av skuld för det som har hänt och äckelkänslor inför sig själv. Rädsla, kroppslig värk och magproblem är också vanligt.

– Det ställer till det i relationer och man kan ha svårt att lita på andra. Många känner sig ensamma med sin upplevelse.

Deltagarna erbjuds stöd och behandlande samtal både enskilt och i grupp samt praktisk hjälp. Det är Yvonne Östholm Wejbro och Linn Engblom från tjejjouren Vulcana som håller i gruppen. Samtalen är kostnadsfria.

– Hur kan man leva ett normalt liv efter sexövergrepp? Vi har arbetat ut­ifrån olika konsekvenser som kan uppstå efter övergrepp, som till exempel skam och skuld, säger Yvonne.

Den första gruppen med fem deltagare har haft tio möten under hösten och vintern.

– Jag var nervös inför första mötet, men jag var förvånad över hur snabbt vi kom i gång med våra samtal. Vi pratade jättemycket, säger Sara som blev erbjuden en plats i gruppen efter att ha sökt hjälp på ungdomsmottagningen.

Moa, som blev sexuellt utnyttjad under flera år, har saknat någon att prata med som förstår.

– En person som inte har varit med om det, kan inte förstå hur kränkande och skamfullt det är.

Jenny instämmer. Hon blev utsatt för en gruppvåldtäkt när hon var 15 år.

– Det har varit svårt att få hjälp. För många är det också ett stort steg att våga söka hjälp, då får det inte vara för krångligt.

I gruppen råder tystnadsplikt.

– Det som sägs här får inte spridas vidare. Det är en förutsättning för att våga prata, säger Linn Engblom från tjejjouren Vulcana.

Alla deltagarna tycker att de har blivit stärkta av mötena.

– Min självkänsla har blivit bättre, säger Sara.

Det har även ordnats en anhörigträff. Som anhörig kan det vara svårt att veta hur man ska hjälpa. Hur man ska räcka till, mitt i den egna sorgen över att en nära anhörig blivit utsatt för övergrepp.

– De kan också behöva professionellt stöd. Men som anhörig har du en viktig roll. Du kan visa att du finns där. Lyssna och stötta. Visa att det som hänt inte är hennes fel, säger Yvonne Östholm Wejbro.

Tjejerna är kritiska till lagstiftningen, de anser att den är bristfällig ur våldtäktsoffrets perspektiv.

– Det krävs så mycket för att få en fällande dom. Jag tycker att det borde vara killen som måste bevisa att han inte gjorde det, säger Sara.

Till våren startar en ny grupp för våldtagna flickor.

– Vi hoppas att det här kan bli en permanent verksamhet, säger Linn Engblom.

Fotnot: Sara, Jenny och Moa heter egentligen något annat.

Dec 052013
 
Vi vill tacka:
Kören ”SJUNG SOM DU GÖR” som hade konsert i Staffanskyrkan den 23/11 och i samband med det samlade in pengar till vår verksamhet.

S-kvinnor i Gävle och vänsterns kvinnor i Gävle som i samband med föreläsning av Maria Sveland samlade in pengar till vår verksamhet.

Okt 312013
 

debattartikel publicerad 30 oktober 2013 i Arbetarbladet:

Som uppmärksammats i förra veckan kommer Åklagarkammaren i Gävle att få en ny åklagare inom kort.

Denne åklagare är omplacerad från Riksenheten för polismål i Stockholm, på grund av att han brutit mot lagen genom att köpa sex av en kvinna och tagits på bar gärning. Det är sedan tidigare känt att sexköp ofta ger knappa böter; han dömdes till att betala 2000 kr. De låga böterna motiverades med att man förutsatte att han också skulle bli av med sitt jobb.

Åklagarmyndighetens personalnämnd ville mycket riktigt att den sexköpsdömde åklagaren skulle avskedas. Detta satte sig dock Statens Ansvarsnämnd emot; deras ordförande lät meddela att åklagaren ”var inne i en sämre period” just då och att de bedömt brottet som en engångsföreteelse. Ordföranden för Statens Ansvarsnämnd heter Fredrik Wersäll och är även president i Svea Hovrätt. Detta är mannen som är känd för att i en artikel i Svenska Dagbladet tidigare i höst gått ut och försvarat den friande domen i det uppmärksammade målet med de sex pojkarna som nyligen friades från en våldtäkt på en 15-årig flicka. ” Hon kan mycket väl ha sagt nej, men även om det varit så blir det inte per automatik våldtäkt.” sade domaren Sven Jönsson.

Det är inte nog med att nämnde man får behålla sitt arbete som åklagare, enligt beslutet från Statens Ansvarsnämnd får han heller inte tas ifrån sin titel som chefsåklagare. Peter Brodd som är personaldirektör vid riksåklagarens kansli har uttalat att den dömde åklagaren inte bör handha ärenden som gäller sexköp eller våld i nära relationer. Och det är väl det allra minsta vi kan begära. Han säger också att han inte ser någon risk att trovärdigheten för Åklagarkammaren i Gävle minskar i samband med detta. Gör den inte?

Hur ska vi då se på det? Vi kommer inom en mycket snar framtid att ha en åklagare i Gävle som har inställningen att det är okej att köpa sig rätten till en kvinnas kropp. Samme man som ska bedöma om det är troligt att andra har begått brott, har uppenbarligen själv inga skrupler när det gäller att bryta mot lagen. Hans omplacering är beslutad av en man som menar att det är förståeligt att man bryter mot lagen när man är i en ”sämre period” i livet.

Vi träffar dagligen kvinnor och tjejer som utsatts för sexuella övergrepp och våldtäkt. För dessa kvinnor och för oss som arbetar med detta blir den här omplaceringen en ytterligare påminnelse om att brott av det här slaget inte tas på allvar. Mäns rätt till kvinnors kroppar går före kvinnors rätt att känna sig trygga. För det inger knappast trygghet, att det sitter en sexköpsdömd man som chefsåklagare i Gävle. Och när vi inte känner oss trygga med dem som arbetar inom rättsväsendet, hur ska vi då kunna känna tilltro? Statens Ansvarsnämnd; Fredrik Wersäll: övertyga oss om att vi inte har anledning att känna oro. Kanske vill du ta tillbaka dina uttalanden? Vi gissar att du just nu har en sämre period i livet.

Linn Engblom, Kvinnojouren Blåklockan, Gävle

Irene Danielsson, Tjejjouren Vulcana, Gävle

Okt 122013
 

Välkommen att träffa och lyssna till representanter från Kvinnoorganisationen Masimanyane från East London i Sydafrika. Under kvällen berättar Masimanyane om sin breda verksamhet som består i att ge rådgivning till misshandlade kvinnor, jämställdhetsarbete, ungdomsarbete, HIV-bekämpning och mycket annat. De berättar (på engelska) och visar bilder.

Blåklockan och Masimanyane driver ett tvåårigt SIDA-finansierat utbytesprojekt. Projektet handlar om att lära av varandras erfarenheter  och att utbyta arbetsmetoder. Som en del i projektet gästar 4 representanter från Masimanyane nu Gävle i några dagar för att bla utbilda intresserade gävlebor i metoden: ”Human Rights Clubs”  som varit en framgångsrik metod för att förebygga våld och främja jämställdhet mellan killar och tjejer i Sydafrikanska skolor.

 

När: Tisdag 22 oktober,  kl 18.30 – 20.00, lokal: Amsterdam i Förvaltningshuset. Välkommen!

 

Sep 162013
 

loggavulcana ungdomsmott

 

 

Samtalsgrupp för unga kvinnor med erfarenhet av sexuellt våld

Har Du blivit utsatt för sexuellt våld och vill träffa andra unga kvinnor med liknande erfarenheter, så kan detta vara något för Dig!

Gävle Ungdomsmottagning och Tjejjouren Vulcana startar en grupp för dig mellan 15-23 år som har erfarenhet av sexuella övergrepp/våldtäkt.

Startdatum: Onsdag 2 oktober klockan 17.00-19.00
Plats: Centrala Gävle (närmare info får du vid anmälan)
Antal träffar: 10

Innehåll bl.a.:
* Hur kan man hantera känslor efter att ha upplevt sexuellt våld?
* Kropp och sexualitet
* Omgivningens reaktioner.
* Konsekvenser i livet (relation till partner, familj, vänner och till sig själv)
* Självkänsla/självbild
* Juridiska frågor/ polis/ rättegång m.m.
* Att vara tjej
* Skam- och skuldkänslor
* Framtiden

Är du intresserad och vill veta mer? Hör av dig till någon av oss två gruppledare:

Linn Engblom
anställd på Tjejjouren Vulcana
team@vulcana.se
tel: 026-511121

Yvonne Östholm-Wejbro
socionom/kurator Gävle Ungdomsmottagning
yvonne.ostholm.wejbro@lg.se
tel: 026-155575